Det är nu fyra år sedan vi valde bort bil. Fyra. Långa. År. Folk har undrat hur vi stått ut! ;) Jag kan hälsa att det har fungerat alldeles utmärkt! Både Thomas och jag upplever att det har fungerat jättebra överlag – vi har haft ett par perioder i våra vuxna liv då vi valt bort tillgång till bil så vanan finnes! – till bröllopen har jag hyrt bilar, Thomas cyklar till jobb/affärer och vi tar bussen om vi skall göra annat. Skånes kommunala trafik är verkligen superb! Tyra älskar att ta tåget till sin mormor och morfar!
Det här första halvåret med Covid-19 i samhället har dock fått mig att känna mig så isolerad. Lilla Familjen valde tidigt bort all slags kommunaltrafik – taxi, buss och tåg, och vi har hållit oss i närområdet hela tiden. Ingen strand. Inget hav. Ingen sand mellan tårna. Ingen bokskog, att inte kunna känna doften av naturen. Inget fika i mamma och pappas stora trädgård där det finns gott om plats för social distansering. Bara gråa gator. Hög trafik. Hus överallt som tornar upp sig. Ingen känsla av att kunna andas. Vi har missat Storfamiljens alla träffar och kalas utomhus just för att det har varit svårt att ta sig dit. De har jag saknat allra mest. Storfamiljen. Föräldrar. Bröder och svägerskor. Syskonbarn. Kärlekarna i mitt liv. Och snart – ett nytt syskonbarn. ♥
Jag är uppväxt med bilresor. Bilresor mellan Oskarshamn och Luleå varje sommar. Bilresor mellan Bissau och Banjul och platser däremellan och runt i Guinea-Bissau under tre år. Vi tuffade runt många mil i diverse bussar under min backpackerresa nere i Östra och Södra Afrika. Jag har tillbringat många, många timmar i bilar. And I love it!
Älskar att veva ned rutan och känna luften fyllas i bilen. Att ta en väg och inte veta vart vi hamnar. Att känna mig fri. Fri från måsten och saker som tynger ned, fri att åka precis dit jag vill. Nu är tiden äntligen här!
Smutsiga barnfötter hör till sommaren! Bild från 2016 när Tyra var en liten plutt! ♥
