Hej, det är jag som är Tove Lundquist!

Jag arbetar som fotograf i södra Sverige – närmare bestämt i Malmö – där jag bor tillsammans med min man Thomas och våra två barn Wille och Tyra. Bokar ni mig som bröllopsfotograf kommer ni förmodligen träffa på minst två av dem, ha ha!

Thomas och jag firar 23-års jubileum i januari 2023 och vi kommer förmodligen att göra såsom vi brukar - glömma bort dagen helt! Tur att kärleken finns (nästan) alla andra dagar, eller vad säger ni?! ;)

Att lära mig nya saker är bland det bästa jag vet och jag har bland annat pluggat socialantropologi, u-landskunskap, humanekologi och urfolkskunskap.

Det allra viktigaste i livet för mig är att vara mamma. Familjen är så värdefull för mig, vilket även gör att era familjer och nära vänner är viktiga för mig att dokumentera. ♥

Det här är mitt varför. Varför jag är fotograf och varför jag älskar bröllop. Det är inte detaljerna som gör det eller hur snygga bröllopslokalerna är. Det är familjen och relationerna som är det viktiga.

Jag tänker alltid på framtida generationer när jag dokumenterar er, på hur de kommer att få lära känna er genom mina bilder. Det mest värdefulla är familjen, ögonblicken, historierna och er familjs berättelse.

Jag njuter av att vara vid havet – oavsett årstid, lukten av skog får mig att fyllas med glädje och tänka på barndomen och att få en riktig bamsekram av mina barn är bland det bästa jag vet. Somrarna är absoluta favoritårstiden – gärna när det är riktigt, riktigt varmt! Jag trivs som bäst när det är minst 28-30 grader varmt. Älskar palmer, bananträd och sukuletter och allt annat som påminner mig om sydligare länder.

Då jag är en kulturnörd uti fingerspetsarna älskar jag att utforska nya platser, och en ny stad är bland det bästa jag vet. Är en riktig Globetrotter, reser gärna på den europeiska samt den afrikanska kontinenten. Under mina första 21 levnadsår hann jag besöka 21 länder. Hjärtat älskar dock en framtid för mina barn mer, så jag reser så lite jag kan numera. ♥

De bästa människorna jag vet: min familj.

Musik: Barndomen och ungdomen präglades främst av 80-tals musik, Bob Marley och punk, numera lyssnar jag även mycket på kvinnliga artister. Spotify-lista här! Eller vad sägs om listan jag och Thomas brukar poppa på väg till ert bröllop? 📷

Temperatur på badvattnet: Minst 25!

Viktigaste möbeln i hemmet: Min farmors gamla soffa! Den är synnerligen opraktisk egentligen men så fantastiskt vacker och det bästa av allt är att min farmor är född i den! ♥

Favoritblomma: Tulpaner, de luktar så gott och kommer i så många vackra färger!

Favoritfärg(er): Gul och svart. Och vitt. Och blått. Samt orange.

De bästa människorna jag vet: mina barn och min fru ♥

Konstnär: Gauguin

Fotbollslag: Hejar så klart på Liverpool! ;)

Dricker helst: öl - för tillfället är favoriten Trapistöl!

Övrigt: Är en tågnörd av rang!

Thomas och min backstory är att vi möttes på Folkhögskolan i Tomelilla 1996 och blev vänner. Vänner är förresten kanske lite att ta i – han tyckte av någon outgrundlig anledning inte om mig – helt galet, jag som är så lätt att älska! – och jag i min tur tyckte att han var underlig och ytterst svår att umgås med. På den tiden läste han konst på deras Estetisk linje (själv läste jag Afrikakunskap som på den tiden kallades för U-linjen) och numera arbetar han som kontorsråtta inom utbildning i tågbranschen.

Fyra år senare hade vänskapen växt sig till något annat och vi blev ett par. Det är lätt det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv, aldrig hade väl någon av oss kunnat ana att vi 20 år senare skulle vara tajtare, mer kära och dessutom ha två fantastiska barn tillsammans. ♥

Jag ger er Thomas – min bästa vän och Kärleken sen 20 år tillbaka. ♥

Det här är jag i mellanstadiet. Vi bodde i Guinea-Bissau och jag hade THE TIME OF MY LIFE under tre år. Tre år som kom att betyda så mycket för den person jag är idag, tre år som har nästlat sig in i alla hål och kanter i mitt liv. Den trygghet jag känner i mig själv. Den kärlek jag känner till andra människor. Barnuppfostran. Synen att äldre tar en hand om. Familjen - det allra viktigaste jag har i livet.

Jag flyttade dit som barn och flyttade tillbaka till Sverige som tonåring, med allt vad det innebar. Bilden är tagen av pappa som fotograferade mycket under åren i Västafrika, fotografier som betyder så mycket för mig. Som berättar om ett liv jag inte alltid har minnen ifrån, av naturliga skäl. Vi blir äldre och glömmer bort händelser och personer, även om vi där och då lovar att alltid komma ihåg varandra.

Ett år före bilden togs - min bästa vän Lisa och jag fotograferades i vår trädgård före skolavslutningen - stod jag i mitt rum och hörde de vuxna prata i köket. Min kondare brummade och papegojorna jag delade rum med satt och putsade varandra och visslade. Då var det som att en klar blixt gick igenom mig och jag hade en enda tanke. "Jag skall bli fotograf när jag blir stor".

Jag är oändligt glad, tacksam och exalterad över att jag får ge samma gåva till er. Att fånga ett ögonblick. Så litet - och ändå så stort!