Sagan tog sin början med ett telefonsamtal. Glada röster och tillrop fick fram ett Grattis! Till vad undrade jag, födelsedagen är ju inte än om några dagar? Det visade sig att mamma sett en annons om lediga platser på en skola och i sin iver att få ned dotra från Luleå ringde hon glatt upp dem. Hon råkade dock till ringa fel skola och det visade sig att hon pratat till sig en plats åt mig på en utbildning jag själv funderat på men inte hunnit söka då ansökningsdagen hade passerat med flera månader. 48 h senare satt jag på tåget ned mot Skåne. Hipp. Happ. Vad hände?!
Bland de första personerna jag träffar på skolan är min man. Nu skall ni inte tro att kärleken började spira där och då. Nej då. Han var redan involverad sedan ett år tillbaka och jag hade mina ögon åt annat håll. Fyra år av underlig vänskap och en kort period av delat boende tog det oss att inse faktum, att det var vi två. De första 1,5 året bodde vi många, långa mil ifrån varandra, men så en dag ringde han chefen och ansökte om tjänstledigt, tog sitt pick och pack och flyttade in i min etta i Malmö.
Så kom dagen då två ville bli tre. 10 månader senare kom Storebror med buller och brak. Plopp! sade det när livet förändrades, när den största av alla kärlekar intog mitt hjärta. Liten växte upp och familjen kändes så bra, så tajt och så komplett. Men sen en dag så blev längtan för stor. Tre ville bli fyra. 10 månader senare kom Lillasyster, även hon med buller och brak. Plopp! sade det när livet återigen förändrades, när jag insåg att den största av alla kärlekar faktiskt kan innefatta två.
Vad är mer passande att börja året 2017 med än ett inlägg om familjen – året då jag och maken firar 17 år tillsammans. ♥
