Glad och förväntansfull inför skolavslutningen. Kompisarna på gatan hade flätat håret, tog i en elvaårings ögon lång tid. Den onda nacken uppvägdes av våra skratt och prat. ♥
Titta vad jag fann i fotoalbumet häromdagen! Det här är jag i 6:an. Vi bodde i Guinea-Bissau och jag hade verkligen THE TIME OF MY LIFE under tre år. Tre år som kom att betyda så mycket för den person jag är idag, tre år som har nästlat sig in i alla hål och kanter i mitt liv. Den trygghet jag känner i mig själv. Den kärlek jag känner till andra människor. Barnuppfostran. Synen att äldre tar en hand om. Familjen – den viktigaste jag har i livet.
Jag flyttade dit som barn och flyttade tillbaka till Sverige som tonåring, med allt vad det innebar. Bilden är tagen av pappa som fotograferade mycket under åren i Västafrika, fotografier som betyder så mycket för mig. Som berättar om ett liv jag inte alltid har minnen ifrån, av naturliga skäl. Vi blir äldre och glömmer bort händelser och personer, även om vi där och då lovar att alltid komma ihåg varandra.
Ett år före bilden togs – min bästa vän Lisa och jag fotograferades i vår trädgård före skolavslutningen – stod jag i mitt rum och hörde de vuxna prata i köket. Min kondare brummade och papegojorna jag delade rum med satt och putsade varandra och visslade. Då var det som att en klar blixt gick igenom mig och jag hade en enda tanke. ”Jag skall bli fotograf när jag blir stor”.
Jag är oändligt glad, tacksam och exalterad över att jag får ge samma känsla till er. Att fånga ett ögonblick. Så litet – och ändå så stort!
Foto: Torgny Lundquist
